I fel händer – stölderna som hotar vår välfärd

Varje år töms vår välfärdskassa på flera miljarder kronor genom organiserad brottslighet. Finansierar vi gängvåldet med våra skattepengar?

Det rinner många miljarder kronor ur statsapparaten i form av offentliga medel och skattepengar som hamnar i fel händer. Det konstaterar Alberto Chrysoulakis, doktor i kriminologi och universitetsadjunkt vid Malmö universitet.

– Även om inte allt behöver vara kopplat till kriminella nätverk, kan man förvänta sig att en viss del är det, säger han.

De svenska institutionerna har visat sig vara sårbara för infiltration, korruption och välfärdsbedrägerier, och myndigheter beskriver den organiserade brottsligheten som ett hot mot systemen. Det framhåller Carina Gunnarson, docent i statskunskap vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

– Välfärdssektorn är ett område där vi vet att det försvinner mycket pengar.

Ekonomistyrningsverket uppskattade svinnet till följd av felaktiga utbetalningar 2021 till mellan 13–16 miljarder kronor. Det är väldigt mycket pengar som försvinner, helt klart, men det är svårt att bedöma det exakta beloppet.

Välfärdsbrott kan handla om att företag manipulerar inrapporterade tidsscheman, eller påstår att de gett stödinsatser till personer som inte fått det, berättar Carina.

Det kan röra sig om bidrag som felaktigt betalas ut, men även om infiltration, korruption och subtila påtryckningar.

Välfärdsbrottslighet är ett hot mot demokratin eftersom skattepengar inte går till avsett ändamål. Det här kan skapa stora problem för tilliten till institutioner och samhället på sikt.
Alberto Chrysoulakis

– Det behöver inte nödvändigtvis framföras hot, det kan handla om vänskapstjänster, gentjänster eller erbjudanden om fördelar, säger hon.

Hur har det blivit så här? En faktor är att vi i Sverige avsätter väldigt mycket pengar till välfärden, lyfter Carina. Hon framhåller också att förändringarna i välfärdssystemen, och införandet av lagen om valfrihetssystem (LOV) där privata företag spelar en större roll, har ökat sårbarheten för kommuner och regioner.

– Det har skapat möjligheter att starta upp välfärdsföretag, även för oseriösa aktörer. Reformer är generellt en riskfaktor för korruption, och här har vi genomfört en sådan utan att utveckla kontrollsystemen tillräckligt mycket, säger hon.

Alberto Chrysoulakis vid Malmö universitet är intresserad av att undersöka sambandet mellan välfärdsbrott och vålds- och narkotikabrottslighet. I det Forte-finansierade forskningsprojektet Projekt Omega ska han analysera data från domar och förundersökningar där krypterade appar och chattar använts.

– På så sätt kan man få en unik inblick i informationsflödet inom kriminella nätverk, säger Alberto. Är bedrägerier och välfärdsbrott en form av inkomst till de kriminella nätverken? Begår individer inom nätverken en viss typ av brott, eller är de generalister som begår olika typer av brott?

Förhoppningen är att kunna bidra till utvecklingen av effektivare strategier för att förebygga denna typ av brottslighet.

– Hur kan vi skräddarsy brottsförebyggande åtgärder? Om vi finner att dessa brott kräver en sorts möjliggörare som kanske inte själv är kriminellt belastad men som rör sig i gråzonen, hur kan vi arbeta för att identifiera, motverka och avskräcka där? Om personer med stort våldskapital är svåra att döma eller lagföra kopplat till våld, kan det i stället finnas ingångar via ekonomisk brottslighet?

Kostnaden för välfärdsbrott är högre än enbart de stora summor som försvinner ur statskassan. Det finns också en risk att den här typen av brott leder till att förtroendet för staten undermineras på sikt, menar både Carina och Alberto. Uppfattas inte procedurerna som rättvisa och förutsägbara så kan tilliten gå förlorad.

– Välfärdsbrottslighet är ett hot mot demokratin eftersom skattepengar inte går till avsett ändamål. Det här kan skapa stora problem för tilliten till institutioner och samhället på sikt, säger Alberto.

Samtidigt går utvecklingen att vända, framhåller Carina – men det krävs hårt arbete.

– Vi behöver ha resurser och rätt arbetsmetoder, och samarbete mellan olika myndigheter. Från politisk nivå behöver man ta ansvar, och de kommuner som ännu inte har de här problemen bör vara beredda på signaler, som till exempel stegrande kostnader för försörjningsstöd. Lärdomen är att agera i tid, innan det har gått för långt, säger hon.

Text: Ebba Arnborg